Kyrkorna i bygden

Innan den första stenkyrkan lär tidigare kyrkor i trä ha varit uppförda på ett par andra platser.

Av äldsta stenkyrkan från 1100-talets slut kvarstår endast tornet och västra gaveln. En bevarad äldre planritning visar att kyrkan under medeltidens senare del genomgått åtskilliga förändringar som vidgat kyrkorummet först mot öster sedan mot norr och söder. Den har varit helt invälvd. I nyare tid är byggnaden starkt förändrad.

När man byggde kyrkan utformades kyrktornet så att det kunde fungera som försvars- eller bevakningstorn. Tornets ålderdomliga romanska murverk med de smala trapporna till tornkammaren i murarna är fortfarande helt intakta.

1346-1349 uppfördes en enskeppig sten kyrkobyggnad på den nuvarande platsen i anslutning till den första stenkyrkans torn.

1349 påträffas sockennamnet Björskog i ett pergamentbrev undertecknad av församlingens förste kände pastor: Meginthorus. Tidigare former av namnet var Björnskog och Björnaskog. Det är en gammal bebyggelse som daterar sig från den tid då större delen av trakten låg under vatten med öar och holmar som stack upp (gårdsnamn som Eknö, Gräsnäs, Grönö, Holma, Segelsberga, Sjöholmen, Uknö, Vadstena m fl) Under kyrkoherde Knut Jönssons tid gjordes byggnationer på kyrkan under 1543-44.

1652 reste Peder Tornresare en hög smäcker tornspira på stentornet. De två klockorna hängde då i en klockstapel strax intill kyrkan. I samband med Karl Xl:s död 1697 ringde man i kyrkklockorna varje dag i 232 dagar. Det blev för mycket för storklockan som med sin tyngd av 1.650 kg föll ned. Genom kyrkoherde Frondelius försorg reparerades och sattes klockan upp igen.

Det enskeppiga kyrkorummet från 1300-talet utvidgades under 1500 – till 1700-talet på norra och södra sidan så att byggnaden blev en hall kyrka med 3 parallella skepp under ett högt och brant tak. Tyvärr vet vi idag inte exakt hur interiören har sett ut. Planen över kyrkan före branden tyder på att det norra sidoskeppet haft 3 valvtraveer med sakristian i anslutningen mot öster.

Det södra sidoskeppet har varit uppdelat i olika rum eller kapell, det började med ett vapenhus i väster följt av minst 2 olika kapell (begravningskapell?) Utformningen av murverket och pelarna tyder på att södra sidan kom till redan under början av 1500 talet och byggdes ut mot öster under 1600-talet. Det enhetliga norra sidoskeppet uppfördes tydligen först under 1700-talet.

På slutet av 1700-talet ansågs kyrkorummet opraktisk och nedsliten och det fanns planer på ombyggnation, då kyrkan brann ned 1806 efter ett åsknedslag. Av kyrkobyggnaden återstod bara murarna, och tack vare den påbörjade planeringen kunde kyrkan invigas året därpå 1807, som ett regelbundit treskeppigt rum, med kraftiga pelarna som bär upp tunnvalvet över mittskeppet.

Under åren 1906- 1907 genomfördes en stor renovering av kyrkan under ledning av hovintendent Gustaf Lindgren, i en ny klassicistisk anda, med kassettering av tunnvalvet i mittskeppet och stuckindelning av innertak i sidoskeppen, ny altaruppsats och predikstol, och den markanta kvadermålningen.(målat som om kyrkan väggar består av stenblock)

Texten är ett utdrag ur en broschyr om Björskog kyrka utgiven av Kungsörs församling.